Mamma: "Jag tycker du kan sluta vara så principfast och ibland kanske ta en ostbit eller ett ägg på morgonen, vad gör det?"

 
Mitt svar? Var tyst ett tag och bara stirrade på människan och sen förklarade med förvåning att jag inte vill ha, det äcklar mig, det finns inte. Det handlar inte om att jag har karaktär, det finns inte att jag skulle göra något sådant, end of story.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0